Senare ...

När något börjar har du vanligtvis ingen aning om hur det ska sluta , du gör rätt val eller så gör du fel val , men på ett eller annat sätt har resan du en gång börjat tagit dig dit du är nu . Han som viste vem Leo Wyatt och Lucas Scott var , är nu en fast punkt i min tillvaro. Alla dom människor jag vart tvingad att dela min vardag med ska du spridas med vinden och några finns det en risk att jag aldrig mer kommer se, alla lärare som har plågat in saker i mitt huvud som jag egentligen inte ville veta kommer nu gå vidare och lära en yngre generation sakerna dom har lärt mig , vissa kommer aldrig någonsin tänka på mig igen medans andra kommer ge mig en tanke då och då. Livet kommer aldrig någosin bli vad det varit igen , jag står på rampen mot vuxen världen och det skrämmer slag på mig . För första gången i mitt liv har jag ingen trygg hamn att återvända till jag har ingen ny termin efter "sommarlovet" bara en skrämmande  verklighet en framtid jag måste ta tag i utan en aning om hur morgondagen ska se ut, utan att veta om jag kommer göra det ensamen eller med någon vid min sida . De senaste 3 åren har jag lärt känna männikor jag komma att gilla några jag inte riktigt komma att gilla så mycket , några som visade sig vara allt annat än det jag trodde dom var .
För 3 år sedan gick jag ut 9.an jag hade ingen aning om vad jag ville med mitt liv , vilket jag fortfarande inte gör men jag tog mig på ett eller annat sätt dit jag är nu . Hur ? Jag kommer sakna den här kännslan obeskrivligt mycke , kännslan av trygghet och säkerhet kännslan av att liivet är just NU det finns inte tid att tänka på framtiden för allt kretsade så mycket kring just nu , det måste hända på en gång annars kanske jag inte kommer hinna . Men jag har börjat lära mig att trotts att livet är kort , trotta att jag kan få cancer och dö i morgon så är det procesen som är viktig man kan inte snabba på den för att få den överstökad så fort som möjligt bara för att man vill fram till slutet , det är procesen hur man når fram till studenten eller hur man bygger ett liv tillsammans som leder till barn och äktenskap som är viktig jag vet att om jag dör i morgon så vet alla i mitt liv att jag älskar dom , och trotts att jag kanske inte fått uppleva alla mina drömmer så har jag vare på väg för det är inte målet som är viktigt den är resan dit . Vilket jag alldeles för ofta glömmer , man tänker alldeles för ofta att i morgon kan det vara för sent och ja det är sant men man kan inte glömma dom små miraklen ögonblicken mellan, den som tar oss till målet . Glöm dom inte varje dag är ett mirakel men vi är så vana vid den att vi kallar dem vardag , en dag kan du vakna och inse att inget någosin kommer bli som förut , det kan bli sämre men det kan också va det bästa som hänt dig en ny början på en ny resa som en dag kommer ta dig till det stora målet de som våra älskade inte får se på det sätt vi gör de . Nu är inte slutet nu är början !

Med all min kärlek .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0